Det har löst sig!

Tack alla för alla tankar! Kan meddela att jag, Bonzo och barnen äntligen, i sista stund känns det som, har fått tak över huvudet! så nu slipper ni oroa er över den saken. Det blir flytt till en trea som vi ska hyra. Troligtvis 14 november så då är det bara att komma ;-) Förskola blev klart idag, en mysig privat m 20 st barn 1-5 år. Rekommenderad av min jobbarkompis. Vädigt trevlig personal och det kommer nog bli kanon för barnen, det är bara jag som ska överleva... har räknat ut att jag och william har i vid inskolningsdax i jan känt varandra i 1036 dagar och har varit ifrån honom 6 nätter... haft förmånen att oxå ha varit hemma o sluppit jobba i 1112 dagar. Och trots det längtar jag inte tills januari!!! oj, vad tiden bara sprungit iväg.

Har haft sån tur och kommit med på tävlingskurs m Bonzo för Kent Svartberg till helgen. Jag och Bonzo ska njuta på vandrarhem och sova min första hela natt på evigheter, längtar!!! Hoppas nu bara Mini håller sig frisk är lite sjukvarning på henne, suck. Så typisk när jag ska iväg...

Härliga dagar är det annars med full fart. William har fått en nya fras, så istället för den gamla "göra nu, mamma?" låter det istället "varför då? Varför det? Varför då? Varför då?" JA , VARFÖR DÅ... blir mitt svar tills slut efter förklarat förklaringen för 10:onde gången typ... Denna härliga fas i livet sammanfaller med Emilias ställande mot allting - och sen tappa taget - fas kombinerat med kryp/ålande i 100 knop till 1) vattenskålen 2) blomkrukorna och ta en redig näve jord eller 3) fjärrkontrollerna. Detta upprepas hela tiden då hon inte blir 1. buren 2. skriker på golvet för att mamma inte orkar bära på henne. JA - hon är tokmammig!!!! Ska nog lämna henne hos moster Lotta o Janne för där var hon iallafall nere på golvet i 5 min utan att skrika efter mig... synd att det är så långt. Tur är ju att även moster Carro uppskattas och hon bor ju närmare:) Vad skulle jag göra utan dig?

Xita har även fått en liten egen flik med mina inlägg och bilder. Det är tomt och lugnt (nästan) hemma utan henne. Vi saknar henne så jag, Bonzo & William! William frågar ibland efter henne: Mamma, var är min Xita? Mina ögon tåras och försöker förklara att hon inte kommer hem mer till oss och får till svar Åh, nej! min Xita!! sen blir det givetvis följdfrågorna varför då? och efter 10 frågan slutar detn med att vi skrattar båda två! William funderar mkt ibland om Xita och försöker förstå. Han berättar för mig om att Xita är borta osv och vill få bekräftelse att han fattat rätt. Xita har nog betytt så mycket mer för honom än vad vi någonsin förstått. Lilla älskade Xita....